Historia

Blandaren grundades 1863 och har sedan dess getts ut två gånger per år som Vårblandaren och Gåsblandaren. Gåsblandaren utkom ursprungligen vid Mårten gås, senare vid Lucia, och numera i början av december. Sedan några år har Vårblandaren antingen publiceras i samarbete med andra tidskrifter, eller flutit ihop med Gåsblandaren.

Här berättar “Wimpe”, redaktör i början av 50-talet och medarbetare fram till sin bortgång 2005, om framställningsprocessen:

Man samlas till s.k. bludderafton kring det stora bordet i redaktionslokalen och kommenterar aktuella händelser. Antingen de som är aktuella för dagen, eller de som är evigt aktuella. Antingen redan inträffade händelser eller händelser som kan komma att inträffa eller som i vart fall borde inträffa. Även tillståndet inom olika delar av vår omvärld kommenteras, men också – med stor entusiasm – tillståndet inom de närmaste delarna av vår vintergata.

Utmärkande för samtalen är att alla påståenden (det rör sig för det mesta om påståenden, mer sällan om frågor) möts antingen med ett skratt eller en fortsättning i form av nya påståenden eller, förstås, av både skratt och nya påståenden. Över bordet hänger en mikrofon, som står i förbindelse med en bandspelare. Denna registrerar oavbrutet dessa långa gemensamma tankekedjor (bludder), som för det mesta löper ut i otaliga sidospår. Frågan huruvida ett bludder är bra eller inte får anstå till ett senare skede, då ljudbanden skrivits ut och redigeringen tar vid.

Om det första skedet – då idéerna föds – kan sägas innehålla en obegränsad frihet, så är gestaltningsskedet styrt av en mera kritisk inställning till materialet. Av ljudbandets ursprungliga innehåll används sällan mer än en tiondel.

Ett annat utmärkande drag i Blandaren är att man lägger lika stor vikt vid den språkliga utformningen av innehållet som vid den bildmässiga. Och det är särskilt mötet mellan ordet och bilden som intresserar. Bilderna är nämligen sällan gjorda för en speciell text, utan vid redigeringen väljer man ur den enorma högen av teckningar, som producerats under en säsong, och finner till slut en teckning, vars möte med ett givet textinnehåll ger en säregen spänning.

Wimpe

Texten publicerades 2001 i Tjoff, ett magasin framtaget av Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling.